Solen har aldrig lyst så starkt
Jag har fått turen att träffa en av de underbaraste människor som satt sina fötter på den här jorden. Från att ha varit ledsen, olycklig och lämnad, står jag här med ett lugn och en lycka som är obeskrivlig. Jag tänker inte lyssna på något annat än mitt hjärta, och det säger att jag är värd precis allt det jag får just nu. Jag förtjänar att vara såhär lycklig, och det känns underbart.
Tack för att du hittade mig och tog mig till dig, när jag som minst förväntade det. När jag som minst trodde att jag förtjänade det. Kan inte ge dig så mycket mer än mina låtar, mina texter och mina känslor. Så här lät det imorse..
I was cut into pieces, there was nothing left of me
I was so far from who I was born to be
I was standing in the dark with nothing but a broken heart
No matter how I tried, i just kept falling apart
But you picked me up like if it was meant to be
And you took the last pieces and made something great of me
And you stayed, when you had all the reasons to walk away
That´s why I will love you until my very last day
Tack till någon, någonstans...
... Jag är nu säker på att det finns någon som vakar över mina barn. Jag har alltid trott, men idag fick jag det bekräftat, och jag är så oerhört tacksam över att Hugo trots allt mår bra. Inom loppet av några sekunder så får man veta känslan av att förlora det enda som betyder något. Känslan av att inte ha kontroll, utan att saker händer och man är på fel plats, vid fel tillfälle. "Ta mitt hem, ta alla mina pengar, ta allt jag har, bara barnen stannar och mår bra".
Tack, vem du än är.
Vissa saker varar förevigt...
Jag tyckte alltid om att vara hos henne, och jag hittade alltid nya saker varje gång jag var där, och det var ofta! Ibland så saknar jag henne så mkt.. Jag saknar att kunna åka dit och äta champinjonstuvning på rostade mackor, jag saknar att spela Bingolotto, att bara sitta och prata om allt, och jag kommer ihåg hur mycket jag älskade att bara sitta och lyssna på allt hon hade att berätta, allt hon hade varit med om.. Min farmor stod mig så nära och hon kommer alltid finnas kvar i mig.
Jag ärvde en del saker, och många möbler som jag har hemma har hon haft, och det känns jätte roligt!
Men vissa saker som jag tog vara på, var saker som jag verkligen har användning för! Hon hade liksom jag en hel del väskor och hon sparade två väskor från hennes mamma, Alice, som också var en förebild. Har nu märkt att jag har fått med mig saker från början av 1900-talet...
Kolla den här ljuvliga väskan från 1946!
Inget fusk här inte! Nej nej. Här gjordes det på riktigt! För hand! Skinnväska med URSNYGGA sömmar som är sådär härligt sliten, utan att se trashig ut. Helt underbar och det är en av mina absoluta favoriter. Inte bara för att den har en historia, utan också för att den här stor, snygg och praktisk!
Och kolla dessa Damernas Värld-tidningar från 1960-talet! Dessa saker är något jag aldrig skulle sälja eller slänga.
Är så oerhört glad att jag har dessa från farmor!
KOLLA PRISET. 1 kr! Nr 30, 1964
Vissa saker varar helt enkelt förevigt. De här sakerna kommer hänga med i minst en generation till, och förhoppningsvis ännu längre.. Undrar just om mina saker kommer se så här kult ut om 50-60 år? Jag tänker iaf inte slänga något...
Otur a´la Sussi
Det började med att jag inte inte kunde sova mer än nån fjuttig timma i natt.. Sedan vaknade Benjamin och skulle äntligen börja ta sitt första RIKTIGA krypsteg, då han dunkade i huvet i golvet med en väldig smäll och det växte ut ett litet horn i pannan på honom, bokstavligt talat. Så nu är han blå och svullen. Det gick över ganska fort. Det fortsatte med att jag spillde välling över hela mig då jag inte hade satt på korken när jag skulle skaka flaskan. Sedan blev det stopp i handfatet och jag skulle då rensa avsloppet. Och där var det så mycket skit att det var tur att jag hade nära till toan, för så illa mådde jag. När jag äntligen fått bort all skit, så glömde jag ju hur man ksulle sätta ihop alla delarna, men efter många om och men, så såg det rätt snyggt ut. När jag sedan skruvar på kranen så sprutar det vatten åt alla håll, det var inte stopp iaf, men det läckte ORDENTLIGT! Gah! Gör om och gör rätt, och den här gången tog jag i så händerna blev blå. Nu fungerade det faktiskt, och jag blev rätt stolt faktiskt!
Sedan var det dags att hänga tvätt, och då märker jag att jag tvättat Hugos tröja som han hade på sig när jag klippte hans hår, tillsammans med resten, så ALLA mina kläder har nu PÄLS! Inget skämt, det är ett tjockt lager med hårstrån överallt... Då började jag känna klumpen i halsen... Men jag fortsatte le och började snällt hänga upp kläderna, då ramlar en galge ner och träffar mig på ögonbrynet så jag blir blå. Tre gånger. Samma galge dessutom. Jag började tro att galgen ville mig nåt ont, så jag kastade den åt h*****e.. Efter det ramlar tre galgar till ner i huvet på mig , och då börjar jag grina...
Det där var starten på min dag, och den fortsatte i samma anda.. Men lite käk fick vi i oss iaf, och Hugo fick
efterätt för han klämde fingrarna denna tursamma dag..
Gammaldags Vaniljglass med kolasås, citronströssel, silverkulor och gammaldags chokladrån.. Mums!
Benji fick hallonpuré, mumma kardemumma!
Nu ska jag nog ta ett varmt bad, men då ramlar jag väl och slår huvet och drunknar eller nåt.. Sen ska jag se Moulin Rouge, och bara njuta! För nu ska det bli en BRAAAAAA dag imorgon, right? :D
Tänk positivt!
PUUUUUUSSSSSSSS.........
Here I go again
But so much stronger this time!
Känner mig så full av liv, inspiration och lycka! Vet inte vad mer jag ska säga än att det känns grymt bra.
Men jag vill ut och semestra! Sitta på en uteservering, dricka lite vin, äta lite tapas, snacka skit och springa och kika på väskor. Bara släppa allt ansvar, alla måsten och bara tänka på mig själv. För jäklar vad jag förtjänar det!
Efter väldigt många månaders dvala, pekar min livskurva spikrakt uppåt!
Yes, känns så braaaa!!
Idag är Hugo ledig och jag och barnen ska mysa och städa, påskpyssla och baka. Oj oj, vad mycket det lät! Jag tänker inte tvinga mig själv till något. Jag gör det jag hinner och orkar, och det som känns roligt... Allt annat kan vänta. Det är min nya livsfilosofi! Mitt liv ska vara roligt! That´s it!
Dagens Artist: Gavin Degraw
Dagens låt: Vanessa Paradis - Be my baby
Pusss!!!!!
Min fina pappa!!
Igår blev min fina pappa nominerad som den bästa läraren på Mittuniversitet. Det var han och två till, och det anordnades middag och underhållning på Kårhuset tillsammans med stundenter och många fler.
Han vann inte, men vad gör det? En av de tre bästa lärarna! Det är ju helt underbart! Jag är så stolt över honom!
Men priset som Världens Bästa Pappa vinner han utan någon som helst konkurrens!
Jag älskar dig pappa!
Jag tror jag blir ding, om jag inte får veta nånting!
Sån är jag. Jag är ju rätt spontan och gillar att göra saker som faller mig in... Men däremot avskyr jag att ha planerat saker, eller vetat om vad som ska hända och inte ha organiserat upp det och ha full koll på läget.. Sånt gör mig tokig.
Jag KANSKE ska åka utomlands, men jag vill veta SÄKERT! Jag vill ha allt ordnat så jag kan slappna av.
Jag KANSKE kommer få mer pengar den här månaden, men vet inte SÄKERT..
Jag kanske kan göra saker i helgen, men vet FORTFARANDE INTE SÄKERT! Åhhhh, jag blir galen..
Så... Nu känns det bättre :)
Jag har iaf haft en underbar dag hos min bästis Christin. Eftersom hon är så tjock nu, eller egentligen är hon väldigt liten för att vara i vecka 34.. Men hon ska iaf ha barn snart, så gick jag och Benji upp och lagade lunch åt henne.. Benji lagade inte så mkt, han åt mest :) Det är så underbart att bara komma dit med skitigt hår, strumbyxor med barnspya på, osminkad och bara sätta sig ner och vara sig själv och veta att det räcker. Att sitta ner och prata om allt eller ingenting och aldrig behöva oroa sig för att det är tillräckligt intressant att lyssna på, utan vi babblar om allt som faller oss in.. Sånt tycker jag om. Såna stunder värderar jag högt i livet, och såna människor värderar jag ännu högre.
Det har varit en hemsk höst och vinter och just när man tvivlar som mest så finns det vissa guldkorn som förgyller dagarna och ger livet en mening. Tack alla som funnits och lyssnat, försökt förstå, peppat mig och övertygat mig om att jag förtjänar att vara lycklig. Och det kan jag säga att jag äntligen är! Jag är så oerhört
lycklig!
Pusssss!! Nu är det dags att kolla film tror jag att det blev...
Just nu...
... Vill jag bara dra täcket över huvudet, sova i en vecka, och sedan vakna upp med barnen någon helt annanstans.
Besvikelse är den värsta känslan jag vet tror jag.. Suck.
Internationella kvinnodagen
Jag ger inte efter.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.
Jag tycker att alla människor förtjänar en sådan kärlek, och så även jag, och jag tänker inte kräva något mer, men inte heller något mindre. Jag tänker aldrig mer tillåta någon att såra mig. Aldrig mer. Jag vet vad jag är värd och tänker aldrig låta någon intala mig eller få mig att känna något annat.
En kärlek utan dess like.
Benjamin 2 månader
Ibland så kommer det ikapp mig
... Den här ensamheten... Från att ha varit sysselsatt hela dagarna, till att man känner sig lite trött och hängig, och då kommer man på att ingen är här och pysslar om mig. Jg brukar inte sitta och tycka synd om mig själv, men jag är inte mer än människa, och ibland känner jag mig ensam helt enkelt. Inte ofta, men ibland. Om jag inte hade haft mina barn, så skulle det nog ha varit ännu värre, men samtidigt så påminns jag varje gång jag gläds åt barnen, att jag inte har någon att dela just den glädjen med. Så allt sker med en skräckblandad förtjusning. Men jag är tacksam, så oerhört tacksam över allt i livet. Allt som jag har. Och min högsta önskan är att barnen ska känna sig lika fulländade som de får mig att känna. Fina vänner och en kärleksfull familj är det enda jag behöver förutom mig själv.
♥
Nu ska jag kika på Stefan Sauk som briljerar på dansgolvet. Hur kunde den där snuskgubben bli charmig i tom mina ögon?
Hugo har precis somnat, så jag funderar på om jag ska lägga mig snart också. Vi hade så mysigt och badade alla tre förut! De är ju så underbara! Dock så beställde vi mat från Playa Primo, och jag beställde pasta med oxfilé och det var det värsta kött jag någnsin sett, och ÄTIT! Hugo vägrade äta, så han åt banan till middag. Jag kunde ju iaf äta svampen. Så imorgon ringer jag och skäller!
Jag känner mig så sliten nu bara. Längtar till nästa helg då jag får pyssla om mig själv på ett underbart spahotell. Saknar min syster också. Ibland känns det såhär bara, det blir bättre imorgon :)
♥Nu har vi haft fredagsmys och jag har ätit massa goda tryfflar. Vi gjorde fruktsallad också.. Det är något speciellt med fredagskvällar!
Ha en fortsatt mysig kväll!
Kärlek till er! ♥
När börjar man egentligen tvivla..?
Igår blev det Så som i Himmelen, vilken underbar film, även om jag kanske var på humör för något mer upplyftande.
Benjamin har inte alls sovit bra i natt. Varje gång jag tror att han kommit in i bra rutiner, så måste han självklart börja sova jätte lite.. I natt har jag väl sovit tre timmar osammanhängande.. Och natten tidigare så sov jag ungefär detsamma.. Börjar bli lite jobbigt nu.. Speciellt när det inte är någon mer vuxen här hemma..
Nu när vi satt och åt frukost, så slog tanken mig.. Jag och Hugo satt och spelade Plockepinn, och han är så oerhört nöjd och stolt över sig själv.. Det finns ingenting so är omöjligt för honom, ingenting som känns för stort eller för svårt. När slutar man känna såhär, och varför? När börjar allmänheten övertyga barnen om att man inte får skryta, eller ens tala om att man är nöjd med sig själv? Jag talar om för barnen varenda dag att de ska tro på sig själva och inte bry sig om andra tycker man pratar för mycket eller tro för mycket på sig själv. Men det kommer ju inte dröja särskilt länge innan det jag säger inte spelar så stor roll, och det skrämmer mig..
Varför talar vi om för barnen att de ska tro på sig själva, men sedan tittar vi snett på de som fortfarande har tro på sig själva när de är vuxna, eller tom tonåringar? Det är fult att skryta, det är fult att vara framåt och nöjd med sig själv, och tala om att man faktiskt är bra på något. Då är man divig eller självgod.
Jag vill att mina barn ska tro på sig själva, jag vill att de ska vara nöjda och stolta, och jag vill att de ska ta för sig! Det finns ingen gräns i livet för hur långt de kan gå, och det är det jag vill att de ska känna.. Min största skräck är att de inte vågar vara något annat än kopior av andra barn för att de är rädda för vad andra ska säga eller tycka. Alla barn har någon unik kunskap och personlighet, och det är ju det vi ska låta dem visa och vara. Vi kan ju inte övertyga barnen om att de räcker till så det blir över, och sedan acceptera att de blir rädda för att fortsätta vara sig själva?
Släpper vi taget för lätt? Slutar vi övertyga dem? Jag vet inte, men jag vet iaf att jag aldrig någonsin kommer låta mina barn vara rädda för att vara sig själva. De ska inte känna oro, de ska känna stolthet!
