Tack till någon, någonstans...
... Jag är nu säker på att det finns någon som vakar över mina barn. Jag har alltid trott, men idag fick jag det bekräftat, och jag är så oerhört tacksam över att Hugo trots allt mår bra. Inom loppet av några sekunder så får man veta känslan av att förlora det enda som betyder något. Känslan av att inte ha kontroll, utan att saker händer och man är på fel plats, vid fel tillfälle. "Ta mitt hem, ta alla mina pengar, ta allt jag har, bara barnen stannar och mår bra".
Tack, vem du än är.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Låter otäckt. Skönt att det gick bra med Hugo.
Kram till er!
Postat av: Tesen
vad e det som har hänt?? Blir ju alldels iskall i hjärtat!!
Kramen
Trackback
